Maja

Det är först när hela ens värld faller sönder som man inser hur lycklig man skulle ha varit då allt var bra. Hur mycket man skulle ha uppskattat all glädje och hur mycket man skulle tacka för att få leva så bra. Men å andra sidan kan man inte klaga på något som man inte vet om, fast många gånger tycker jag att människor i vår omgivning klagar alldeles för mycket och på någoting som är alldeles för litet (även jag).

När hela ens värld faller sönder önskar man att alla kunde förstå. Men ingen kan förstå, någonsin. Ingen kan någonsin förstå hur det känns, ingen, absoult ingen. Människor kan tro att dem förstår, men det gör de inte.

Jag vet att ingen någonsin kommer att förstå, men det kräver jag inte heller. Allt jag önskar är att någon alltid bara kan finnas där, krama mig och ta hand om mig. Att någon skulle kunna släppa allt ur sina händer bara för att få mig att må bättre. Att inget annat i vår värld skulle vara viktigt, utan att det endast skulle vara vi två, bara vi. Jag vet att detta är omöjligt. Men jag kommer aldrig sluta hoppas.

Far away, I feel your beating heart
All alone, beneath the crystal stars
Staring into space, what a lonely face
I'll try to find my place with you

Larger than the moon, my love for you
Worlds collide as heaven pulls us through
The secret of the world is written in the stars
I'm carrying your heart in mine

Maybe a greater thing will happen
Maybe all will see
Maybe our love will catch like fire
As it burns through me

My beautiful love..

Ännu en dag, vaknade jag med världens huvudvärk (kan vara att jag inte sov en minut), illamående och magont. Maginfluensa nästa? Det var vad läkaren trodde (pappa). Jag fick medicin och sedan gick jag och la mig igen (alltså ingen skola idag heller). Några timmar senare vaknar jag av att Angelika ringer. Hon tror att jag har blivit kidnappad, haha! Jag var tvungen att lugna henne med: - Nej jag har bara maginfluensan!

Eftersom vi skulle ha jobbat på projektet idag kände jag mig riktigt dum.. Arbetet eller tidningen ska inlämnas nästa tisdag (alltså om en vecka, stress)..

Så, vad har jag gjort idag? Jag har tittat på satc, faktiskt det enda som jag har gjort under hela dagen (Bortsett från att dricka te). Nu börjar snart sista säsongen lida mot sitt slut vilket leder till att jag förlorar mitt tidsfördriv. Jag förlorar även mitt sätt att både skratta och gråta samtidigt.. Tragiskt jag vet, men när alla ens tjejkompisar har lyckliga förhållanden så är det inte så lätt att få tid hos dem.

Ha en bra dag!

Maja

Himlen gråter ikväll. .

Vaknade med världens huvudvärk imorse, så det blev ingen skola. . Istället har jag legat i sängen och tittat på satc, jag är inne på sista säsongen nu, buhu. . 

Jag slapp åka in till drop in, eftersom jag äntligen fick tag på henne och bokade en tid, skönt! Halv 6 har jag en tandläkartid också. . Därefter kanske det blir av till stan (beroende på hur jag mår..)

Något jag har tänkt på den senaste tiden, är att världen är sjuk. Det är så stört alltihopa.. Ibland förstår jag inte vad som händer, som till exempel; hur kan något som har betytt så mycket och varit en så stor del av ens liv plötsligt gå upp i rök? Hur kan två människor som är "online" inte säga hej? Två människor som har betytt allt för varandra, två människor som alltid har ställt upp för varandra och två människor som älskade varandra utöver allt annat. Det är bara stört, helt jävla stört. Därför loggar jag ut.

Kom precis hem från gymmet.. Nu ska jag slappa lite! Det blir SATC mixat med ELLE (som jag för övrigt inte har hunnit läsa, även fast jag fick det för två veckor sedan).

Hörs snart! =)

Aldrig mer; känns overkligt.

- Maja, varför är du så glad idag (jobbkompis)
- Jag är inte glad, utan jag har inte ätit på 7 timmar och jag har haft matte-prov. Så jag är inte glad, jag är trött!

Matte-provet gick okej. Eller faktum är att jag har ingen aning. Det kan ha gått åt pipan men det kan också ha gått bra. Vem vet, det återstår att se.

Nu har jag precis slutat jobba! Det har varit full fart på mig idag. Nu när matte-provet är över får jag ännu större ångest inför engelskan. Jag är KÖRD!

Nu ska jag äta godis och titta på film. Förresten, visste ni att när man jobbar på donken bränner man hundratals kalorier! Awesome =)

Byebye

/Maja

Hej/ God morgon på er! =)

Mitt pluggande gick väl bra. Jag blev dock avbruten av att telefonen ringde. Numret var okänt och jag svarade. Rösten på andra sidan sa: Hej det är Micke. Jag blev ett frågetecken, eh vem, va? För en stund fick jag en sån där känsla som alla serier visar, ni vet typiska "oj, det händer så mycket i mitt liv att jag glömmer blablabla". - haha. Det var lite komiskt för jag fick en total blackout, jag känner ju ingen micke men för några sekunder så tänkte jag efter eller gör jag det?

Nu ska jag ta bussen och åka in mot skolan. Sedan blir det matte-prov, usch! Wish me luck!

Varför finns stress egentligen?

Jag har inte orkat att titta på matte c igen, det funkar inte. Mitt huvud vill inte. Det enda jag har lyckats göra den här kvällen är att äta digestivkex och tittat på satc. Vad är problemet med mig? Tror ni att hjärnan ibland får nog? Det känns verkligen så, som om mitt huvud har satt upp en "STOPP" skylt att ingen mer information får passera.

Så, nu sitter jag här. I mitt egna rum, ensam och med en mini-laptop i knät. Jag längtar till helgen, jag längtar till att få bli mig själv igen (dvs. att inte plugga varje vaken minut) och jag längtar till att få känna lite lycka.

Ikväll måste jag ställa klockan på 06.45. Jag ska till skolan kl.13.30 och skriva matte-prov. Varför ska jag då gå upp så tidigt? Bra fråga. Jag berättade ju att engelska uppsatsen är körd, så jag var tvungen att spika ett tillfälle för att jobba med den. Detta tillfälle blir imorgon kl 08.00 (efter frukost och promenad). Segt, jag vet. Men som sagt, jag har ingen annan lösning!

Nu ska jag kolla på ett till avsnitt satc. Sedan blir det en snabb genomkoll av matte och till sist (äntligen) så tänkte jag gå och lägga mig.

Hoppas ni sover gott!

/Maja

Den här onsdagen har varit väldigt skum. Då jag säger skum, menar jag känslomässigt. Jag har ingen kontroll över vad som händer längre. Den ena stunden har jag bestämt mig för en sak, men sedan så "vips" glöms alla mina planer och jag faller ned igen till ruta ett.

För övrigt, har jag suttit i min mini-soffa och pluggat matte c TVÅ dagar i streck för tillfället. SJUKT, jag vet, men tyvärr sant. "Ingen" skola idag heller (= två meningslösa lektioner som jag inte orkar åka sammanlagt 2 timmar för). Mitt pluggade gick bra, fram till typ klockan 15.00 då hjärnan TOTALT vägrade. Jag satt och proppade i mig frukt och russin (=energi) men det gick inte särskilt bra, vilket ledde till att jag gav upp. Det blev två avsnitt av satc och sedan var det middag.

Så, nu sitter jag här igen. I min soffa, med trött hjärna och sönderstressad. Jag får ont i magen av att jag inte ens har börjat på engelskan och den ska in på fredag. 6 SIDOR! och jag har inte börjat! PANIIIIIIIIIIIK!

Imorgon ska jag jobba plus matteprov= kört (kan inte plugga) och på fredag ska jag till psykologen på eftermiddagen, vilket gör så att hela dagen i princip försvinner och sedan på kvällen blir det utgång. Hur i helvete ska jag hinna?!

Aja, jag får väl tänka som en gammal "vän" brukar göra:

Jag loggade in på facebook och såg att jag hade fått ett mess, som var:


Mitt ansikteuttryck blev till ett frågetecken. Klockan är 09.30 och jag får ett sånt mess, what?

Bra start på dagen . .

Allt är så komplicerat och jobbigt. Känner ni igen er? Inget känns bra och att leva i ovishet, dvs. att inte veta vad man vill och att inte veta hur man vill att morgondagen ska se ut. Jag är förvirrad och det känns som om jag är ett steg bakom världen, jag har halkat efter och hinner inte med. Jag vet att det låter stört, men det är så det känns.

Det känns som om jag straffas eller utnyttjas. Jag vet inte varför, men det bara känns så. Allt jag vet är; att känna den här tomheten känns verkligen inte bra. Jag kan helt enkelt inte vänja mig vid det. OCH jag tänker inte vänja mig vid det.

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Något i stilen med att det måste ske en förändring.

God morgon!

Idag startade jag dagen med en långpromenad runt skogen, vädret gjorde mig lycklig. Jag älskar snön (bara om man slipper slasket) och jag tror att de flesta håller med om att snö är bättre än is och slask.

Igårkväll hade jag ett riktigt långt samtal med Angelika, det kändes riktigt skönt att vi har fått tillbaka det. Det gör mig på riktigt bra humör och jag märker hur mycket jag har saknat det där "tjejsnacket". Det är skönt att kunna prata bort 2 timmar på telefon, när man egentligen inte har sagt något vettigt överhuvudtaget.

Usch, det är bara tisdag och jag vill bara att helgen ska komma! Det ska bli så himla skönt att ta studenten om några månader! Alla andra får panik av bara tanken (att skolan tar slut och att "det vanliga" är över) men jag är bara lycklig. Det känns så overkligt också, dels för att jag för bara några månader sedan seriöst funderade på att ta ett sabbatsår. Men snart är det slut och jag kommer att jubla av glädje.

Snart är det dags för studentskivan också. Det är så mycket som måste fixas! Dels kläderna, men jag har också dragit igång en "skivgrupp" som ska fixa lite saker till skivan, såsom "diplom" till alla i klassen ("klassens arbetslösa", "klassens hemmafru/man" osv.) Självklart så måste jag sälja massa biljetter också!! Men det problemet känns inte så jobbigt, eftersom syskonen och kusinerna med kompisar fyller upp ganska många platser. Så det är en stor lättnad!

Jag tänkte starta dagens första inlägg med en riktigt bra låt (typisk "maja-låt"). Idag blir det 30 Seconds To Mars med Attack.

Ha det bra!
/Maja