Maja

Far away, I feel your beating heart
All alone, beneath the crystal stars
Staring into space, what a lonely face
I'll try to find my place with you

Larger than the moon, my love for you
Worlds collide as heaven pulls us through
The secret of the world is written in the stars
I'm carrying your heart in mine

Maybe a greater thing will happen
Maybe all will see
Maybe our love will catch like fire
As it burns through me

My beautiful love..

Ännu en dag, vaknade jag med världens huvudvärk (kan vara att jag inte sov en minut), illamående och magont. Maginfluensa nästa? Det var vad läkaren trodde (pappa). Jag fick medicin och sedan gick jag och la mig igen (alltså ingen skola idag heller). Några timmar senare vaknar jag av att Angelika ringer. Hon tror att jag har blivit kidnappad, haha! Jag var tvungen att lugna henne med: - Nej jag har bara maginfluensan!

Eftersom vi skulle ha jobbat på projektet idag kände jag mig riktigt dum.. Arbetet eller tidningen ska inlämnas nästa tisdag (alltså om en vecka, stress)..

Så, vad har jag gjort idag? Jag har tittat på satc, faktiskt det enda som jag har gjort under hela dagen (Bortsett från att dricka te). Nu börjar snart sista säsongen lida mot sitt slut vilket leder till att jag förlorar mitt tidsfördriv. Jag förlorar även mitt sätt att både skratta och gråta samtidigt.. Tragiskt jag vet, men när alla ens tjejkompisar har lyckliga förhållanden så är det inte så lätt att få tid hos dem.

Ha en bra dag!

Maja

Himlen gråter ikväll. .

Vaknade med världens huvudvärk imorse, så det blev ingen skola. . Istället har jag legat i sängen och tittat på satc, jag är inne på sista säsongen nu, buhu. . 

Jag slapp åka in till drop in, eftersom jag äntligen fick tag på henne och bokade en tid, skönt! Halv 6 har jag en tandläkartid också. . Därefter kanske det blir av till stan (beroende på hur jag mår..)

Något jag har tänkt på den senaste tiden, är att världen är sjuk. Det är så stört alltihopa.. Ibland förstår jag inte vad som händer, som till exempel; hur kan något som har betytt så mycket och varit en så stor del av ens liv plötsligt gå upp i rök? Hur kan två människor som är "online" inte säga hej? Två människor som har betytt allt för varandra, två människor som alltid har ställt upp för varandra och två människor som älskade varandra utöver allt annat. Det är bara stört, helt jävla stört. Därför loggar jag ut.

Kom precis hem från gymmet.. Nu ska jag slappa lite! Det blir SATC mixat med ELLE (som jag för övrigt inte har hunnit läsa, även fast jag fick det för två veckor sedan).

Hörs snart! =)

Aldrig mer; känns overkligt.

- Maja, varför är du så glad idag (jobbkompis)
- Jag är inte glad, utan jag har inte ätit på 7 timmar och jag har haft matte-prov. Så jag är inte glad, jag är trött!

Matte-provet gick okej. Eller faktum är att jag har ingen aning. Det kan ha gått åt pipan men det kan också ha gått bra. Vem vet, det återstår att se.

Nu har jag precis slutat jobba! Det har varit full fart på mig idag. Nu när matte-provet är över får jag ännu större ångest inför engelskan. Jag är KÖRD!

Nu ska jag äta godis och titta på film. Förresten, visste ni att när man jobbar på donken bränner man hundratals kalorier! Awesome =)

Byebye

/Maja

Hej/ God morgon på er! =)

Mitt pluggande gick väl bra. Jag blev dock avbruten av att telefonen ringde. Numret var okänt och jag svarade. Rösten på andra sidan sa: Hej det är Micke. Jag blev ett frågetecken, eh vem, va? För en stund fick jag en sån där känsla som alla serier visar, ni vet typiska "oj, det händer så mycket i mitt liv att jag glömmer blablabla". - haha. Det var lite komiskt för jag fick en total blackout, jag känner ju ingen micke men för några sekunder så tänkte jag efter eller gör jag det?

Nu ska jag ta bussen och åka in mot skolan. Sedan blir det matte-prov, usch! Wish me luck!

Varför finns stress egentligen?

Jag har inte orkat att titta på matte c igen, det funkar inte. Mitt huvud vill inte. Det enda jag har lyckats göra den här kvällen är att äta digestivkex och tittat på satc. Vad är problemet med mig? Tror ni att hjärnan ibland får nog? Det känns verkligen så, som om mitt huvud har satt upp en "STOPP" skylt att ingen mer information får passera.

Så, nu sitter jag här. I mitt egna rum, ensam och med en mini-laptop i knät. Jag längtar till helgen, jag längtar till att få bli mig själv igen (dvs. att inte plugga varje vaken minut) och jag längtar till att få känna lite lycka.

Ikväll måste jag ställa klockan på 06.45. Jag ska till skolan kl.13.30 och skriva matte-prov. Varför ska jag då gå upp så tidigt? Bra fråga. Jag berättade ju att engelska uppsatsen är körd, så jag var tvungen att spika ett tillfälle för att jobba med den. Detta tillfälle blir imorgon kl 08.00 (efter frukost och promenad). Segt, jag vet. Men som sagt, jag har ingen annan lösning!

Nu ska jag kolla på ett till avsnitt satc. Sedan blir det en snabb genomkoll av matte och till sist (äntligen) så tänkte jag gå och lägga mig.

Hoppas ni sover gott!

/Maja

Den här onsdagen har varit väldigt skum. Då jag säger skum, menar jag känslomässigt. Jag har ingen kontroll över vad som händer längre. Den ena stunden har jag bestämt mig för en sak, men sedan så "vips" glöms alla mina planer och jag faller ned igen till ruta ett.

För övrigt, har jag suttit i min mini-soffa och pluggat matte c TVÅ dagar i streck för tillfället. SJUKT, jag vet, men tyvärr sant. "Ingen" skola idag heller (= två meningslösa lektioner som jag inte orkar åka sammanlagt 2 timmar för). Mitt pluggade gick bra, fram till typ klockan 15.00 då hjärnan TOTALT vägrade. Jag satt och proppade i mig frukt och russin (=energi) men det gick inte särskilt bra, vilket ledde till att jag gav upp. Det blev två avsnitt av satc och sedan var det middag.

Så, nu sitter jag här igen. I min soffa, med trött hjärna och sönderstressad. Jag får ont i magen av att jag inte ens har börjat på engelskan och den ska in på fredag. 6 SIDOR! och jag har inte börjat! PANIIIIIIIIIIIK!

Imorgon ska jag jobba plus matteprov= kört (kan inte plugga) och på fredag ska jag till psykologen på eftermiddagen, vilket gör så att hela dagen i princip försvinner och sedan på kvällen blir det utgång. Hur i helvete ska jag hinna?!

Aja, jag får väl tänka som en gammal "vän" brukar göra:

Jag loggade in på facebook och såg att jag hade fått ett mess, som var:


Mitt ansikteuttryck blev till ett frågetecken. Klockan är 09.30 och jag får ett sånt mess, what?

Bra start på dagen . .

Allt är så komplicerat och jobbigt. Känner ni igen er? Inget känns bra och att leva i ovishet, dvs. att inte veta vad man vill och att inte veta hur man vill att morgondagen ska se ut. Jag är förvirrad och det känns som om jag är ett steg bakom världen, jag har halkat efter och hinner inte med. Jag vet att det låter stört, men det är så det känns.

Det känns som om jag straffas eller utnyttjas. Jag vet inte varför, men det bara känns så. Allt jag vet är; att känna den här tomheten känns verkligen inte bra. Jag kan helt enkelt inte vänja mig vid det. OCH jag tänker inte vänja mig vid det.

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Något i stilen med att det måste ske en förändring.

God morgon!

Idag startade jag dagen med en långpromenad runt skogen, vädret gjorde mig lycklig. Jag älskar snön (bara om man slipper slasket) och jag tror att de flesta håller med om att snö är bättre än is och slask.

Igårkväll hade jag ett riktigt långt samtal med Angelika, det kändes riktigt skönt att vi har fått tillbaka det. Det gör mig på riktigt bra humör och jag märker hur mycket jag har saknat det där "tjejsnacket". Det är skönt att kunna prata bort 2 timmar på telefon, när man egentligen inte har sagt något vettigt överhuvudtaget.

Usch, det är bara tisdag och jag vill bara att helgen ska komma! Det ska bli så himla skönt att ta studenten om några månader! Alla andra får panik av bara tanken (att skolan tar slut och att "det vanliga" är över) men jag är bara lycklig. Det känns så overkligt också, dels för att jag för bara några månader sedan seriöst funderade på att ta ett sabbatsår. Men snart är det slut och jag kommer att jubla av glädje.

Snart är det dags för studentskivan också. Det är så mycket som måste fixas! Dels kläderna, men jag har också dragit igång en "skivgrupp" som ska fixa lite saker till skivan, såsom "diplom" till alla i klassen ("klassens arbetslösa", "klassens hemmafru/man" osv.) Självklart så måste jag sälja massa biljetter också!! Men det problemet känns inte så jobbigt, eftersom syskonen och kusinerna med kompisar fyller upp ganska många platser. Så det är en stor lättnad!

Jag tänkte starta dagens första inlägg med en riktigt bra låt (typisk "maja-låt"). Idag blir det 30 Seconds To Mars med Attack.

Ha det bra!
/Maja

Jag är verkligen förvirrad av vad som händer nu. Det sänds liksom två typer av budskap och jag har ingen aning om hur jag ska tolka detta! HELT CONFUSED! Ska jag skratta eller ska jag gråta? Ska jag släppa eller ska jag gå närmare? Vad ska jag göra?

Ibland känns valet helt självklart men så plötsligt raderas säkerheten ut. Så fort jag trodde att något höll på att bli bättre så tappar jag taget. Är det bara jag som missuppfattar eller har jag rätt?

Varför, var du tvungen att skriva singel på FB efter hur vi hade igår?

Hej igen!

Helgen har varit riktgt bra och framförallt skön! Födelsedagsfirandet i fredags var lyckat! Det var riktigt roligt att vara med tjejerna och bara ha en rolig utekväll. En del skumma människor träffade vi på dock. Dels var det den där konstiga killen, som helt randomly hade mitt nummer (vilken anledningen var att Angelika hade lånat hans mobil för att få tag på mig). Han var lite läskig faktiskt, haha!

I lördags ringde klockan tidigt och det var dags att jobba. Tackar för att Palm gav mig dem där "vattentabletterna" eller snarare magitabletterna på fredagskvällen då vi skulle gå och lägga oss. De gjorde mirakel och jag slapp att vara bakis på jobbet. Efter 3 timmar på jobbet åkte jag tillbaka mot Palm, där vi åt våfflor och kollade på "Mystic River".  Jag åkte hemmåt ganska tidigt, eftersom jag bara ville sova. Och så avslutades den lördagskvällen med en kopp te och satc.

Så, vad har jag gjort denna söndag? Jag har pluggat. Jag visste inte att engelska uppsatsen skulle bli så här komplicerad och omöjlig! Jag hatar den! Nu när jag har suttit och råpluggat engelska så har jag helt glömt bort matten. HELVETE! Men jag klarar mig säkert (haha eller inte).

Ha det bra och hoppas ni hade en bra helg!

/ Maja

Idag vaknade jag upp på kanske ett av de bästa sättet som finns att vakna upp till. Jag var glad.

Det kommer att bli en ganska stressad dag idag. Till att börja med måste jag plugga MASSOR! Sen är den stora frågan om jag hinner åka till P och göra mig iordningen innan vi ska på middag hos födelsedagsbarnet. Ikväll blir det nämligen utgång då vi ska fira Lisa.

Nya nummret av Elle har även trillat ned i brevlådan, vilket gör det svårt att starta pluggandet. Men jag får väl se läsningen som en belöning, dvs när jag är klar med matten (minst 60 räknade tal) så får jag läsa lite Elle. AWESOME! =)

Jag börjar fundera vad jag kan ha på mig på fredag (ska fira en kompis som fyller år). När jag satt och tänkte på det, insåg jag att jag har inget roligt/nytt att ha på mig. Vilket betyder att jag måste åka till stan snart och fixa något snyggt!

Oftast så brukar jag vara en av dem som inte har några pengar alls, även fast jag fick lönen veckan innan, men nu har jag pengar! Otroligt! Fast det tråkiga är att det är ingen annan som har pengar, vilket betyder att inte så många av mina vänner vill gå och shoppa. Kul att shoppa ensam? Nja, det är väl sådär. Fast ibland kan jag faktiskt tycka att det är riktigt skönt, eftersom jag hinner titta på allt som jag vill titta på och sedan kan jag bara gå och tänka för mig själv.

Blä, jobbet ringde nyligen och ska kanske ändra om mina tider (nu när jag äntligen har vant mig vid dem), men på något sätt kanske det kan bli skönt. Imorgon ska jag jobba, känns lite segt att åka ända dit men pengar är ju pengar!

Vad ska hända idag? Jo, först tänkte jag skriva klart svenska-talet sen har jag FRITID! Äntligen! (egentligen har jag inte det, eftersom jag har matte C prov och Engelska projekt inlämning nästa vecka). Det blir nog lite satc-tittande för min del! Nu är jag inne på säsong fyra!

Take care!

/Maja

Nu ska jag snart gå till bussen för att åka till skolan och skriva det efterlängtade filosofi-provet. Det ska bli underbart! Eller inte.

Det känns bättre att pigga upp sig själv med bra musik. Dagens låt får bli Eh eh med Lady Gaga.

Ja, och så var det onsdag igen. .

Men, det var ingen vanlig onsdag idag! Jag ställde klockan på 06.50 och när jag vaknade satte jag på mig mina träningskläder och sedan begav jag mig ut i skogen och sprang några kilometer!  Det var underbart! Jag hatar att alla problem gjorde så att jag slutade göra det jag älskar; att träna. Men jag förlorade orken och jag kände inte längre någon mening med min träning.

Att känna vinden slå mot ansiktet och den kalla luften som dras in till lungorna, är obeskrivligt. Det bästa med att springa på morgonen är att det gör mig så glad och det är ett av de bästa sätten att starta dagen på.

Ha en bra dag!

/Maja

Idag hade jag många lektioner tillsammans med tjejerna, vilket också resulterade i att vi pratade en hel del om vad som hände för exakt en vecka sedan. (Jag blev singel. . ) Alla höll med om att det kändes riktigt skumt att vi inte längre är tillsammans och en av tjejerna sa till och med: "Usch det här är som att se sin mamma och pappa skiljas"
Det kändes så jobbigt eftersom det är så pass mycket som får mig att tänka på A. Jag hatade mitt skåp imorse när jag kom till skolan. Med texten "Dodo" och "Maja" inskrivet i ett hjärta fick jag lust att smälla in skåpet och spotta på det (inte för att jag blir på dåligt humör eller att jag inte gillar att  A har skrivit där, utan eftersom det känns inte som om jag någonsin kan sluta tänka på honom). Kan alla tankar ge mig en break!!?? Jag klarar inte av att tänka mer på honom, jag går sönder!

Det komiska är att jag fick höra att A tar detta som ett skämt, ett skämt? Samtidigt som jag bryter alla band, får ett krossat hjärta och inser att han och jag inte är "vi" längre så tror A att vi fortfarande är tillsammans. I så fall skulle man inte behandla någon så här och i så fall skulle vi inte sluta prata med varann.

This is the way you left me
I'm not pretending
No hope
No love
No glory
No happy ending.

Jag måste bara säga att jag blev riktigt förbannad och sårad av ett sms som jag nyss fick. Jag vet att den som skickade det bara menade väl. Men snälla, give me a break!

Jag vet inte riktigt vad personen ville säga. Men det kändes som ett dolt budskap av "Jag har ett bra och fungerande förhållande men det har inte du". Ja, jag vet det! Alla trodde att jag och A skulle hålla längst (av "vänskapsparen" = alla blev tillsammans ungefär samtigt och det var som om två "gäng" slogs ihop och hittade pojkvänner/flickvänner) men istället tog det slut först mellan oss. Som ordspråket lyder: "allt är inte som det ser ut".

Jag var bara tvungen att skriva av mig, eftersom jag blev så förbannad. Men egentligen vad blev jag förbannad på? Jo, eftersom personen hade rätt; vi förlorade. .


Nu blir det nog inga fler inlägg ikväll, vi hörs imorgon!
God natt!

Om våren/sommarens sandaler.

Jag är nog inte ensam om att leta efter de "perfekta" gladiatorsandalerna. I år har jag bestämt mig för att äntligen införskaffa dem. Tidigare år har jag fått känslan av att mina fötter inte riktigt passar i dem, men i år ger jag dem ett försök.

Jag letade runt lite på Asos och jag hittade många! Här är några av dem som jag gärna tipsar er om!



Vilket par är din favorit?

Idag var jag tillbaka i skolans lokaler. Det kändes mycket deprimerande och på en sekund var lovet ett minne blott.

Den första lektionen startade 8.20, det var religion och prov dessutom. Det var muntligt prov och frågorna som läraren ställde var riktigt skumma. Jag är mycket glad att jag inte la ned varken tid eller energi till att plugga till det provet, eftersom man fick inte en syl i vädret. Vi var 6 st personer i min grupp och vi hade 20 minuter på oss att prata. Alla hann typ säga 10 ord var sen var det slut. Som sagt, jag är mycket stolt över att inte ha ödslat tid på det där.

Efter 20 minuter i skolan så fick jag veta att vi inte hade någon mer lektion. Skönt. Så det blev att åka till stadsbiblioteket. Tyvärr hittade jag inga böcker som jag kunde ha nytta av i min engelska uppsats (den som måste vara 6 sidor lång).

Så, vad ska jag göra nu? Med filosofiprov på onsdag så kan det vara bra att börja titta igenom det, med tanke på min dåliga koncentrationsförmåga. .

Klockan är snart halv elva och jag måste gå upp kl.6 imorgon. Jag vet att jag inte kommer lyckas somna. Men jag måste nog börja tidigt, med att ens försöka stänga ögonen.

De senaste nätterna har det tagit flera timmar innan jag somnar. Under dessa timmar har jag tänkt, gråtit, skrivit dagbok  och har haft ont i hela kroppen. Många gånger känns det som om hela magen vrider sig av smärta.

Med ett prov imorgon på första lektionen (ett prov som jag ärligt talat inte har pluggat till det minsta = absolut inte likt mig) så måste jag få någon timmes sömn. Jag önskar att jag kunde få ligga i hans armar, på hans bröst och somna av att höra hans hjärta slå.


Hoppas att  ni iallafall sover gott!

/Maja

Ja och vad har hänt denna söndag? Inte mycket.

Jag har läst lite religion, men bara till en viss del. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig så jag valde att titta på några avsnitt av SATC istället. Konstgt hur "NY tjejerna" kan göra mig glad, näästan overkligt att jag genom att titta på serien kan glömma alla problem.

Annars då, jo jag har städat (som jag sa). Allt skräp försvann och alla minnen ligger nedtryckta i en låda, utom rosen (alla hjärtans dag -08) vilken jag inte vet hur dens öde blir. På något sätt vill jag bara bryta den, men på något annat sätt hänger den ganska oskyldigt på väggen.

Men det var faktiskt inte därför jag städade, dvs att "städa" bort A. Känns skönt med ett lite renare rum. Tomt, men okej. Nästan lika tomt som det känns på mitt vänstra ringfinger. Ringen ligger i en låda. En låda som jag inte vill se.


Nästan lite komiskt. Jag sitter här framför datorn och lyssnar på musik. Just nu spelas  "Three Doors Down" med låten
It's the only one you've got" och orden "You got to live this life you're given, like it's the only one you got" hörs från högtalarna. Tänk om det vore så enkelt.

I natt låg jag och stirrade i taket, imorse vaknade jag med tårar i ögonen och nu gråter jag som jag vet inte vad. HELVETE.
Det som gör så fruktansvärt ont är att han inte "sörjer". Det låter ju som om han dumpade mig, men det var inte så det gick till. Utan vi bestämde oss för att bryta tillsammans. Men A har inte visat sig ledsen eller sårad utan han verkar bara ha det bra. Det är detta som gör så fruktansvärt ont. Att vara ensam om att vara ledsen.

Hur ska jag klara av de kommande veckorna? Minst fyra prov och plus inlämningar på det. Jag kan inte ens hålla mina tankar i styr. Allt jag vill göra är att glömma. Men hur ska jag kunna glömma något som betydde så mycket? Den enda trösten jag har, är att han inte är värd att tänka på. Eftersom han inte tänker på mig.

För att få detta att bli lite komiskt så kan jag se det positivt till att vi bröt på lovet. Hur skulle jag annars klara mig i skolan? Jag kan inte slänga bort mer tid i skolan än vad jag redan har gjort. Aldrig trodde jag att sista året skulle bli såhär jobbigt.

Nej, idag måste jag rensa alla tankar och försöka sätta mig ner och plugga. Med prov imorgon (som jag inte ens har tittat på) borde jag känna stress, men det gör jag inte. Jag känner mig bara tom, tom på energi och tom på känslor.

Jag måste städa mitt rum också, det kanske är en bra lösning för att slippa tänka. Ett bad skulle inte sitta fel det heller.

Ikväll kommer brosorna hit, känns jobbigt att berätta att det är slut mellan mig och A för dem.

FAN, nu måste jag sluta tänka på honom. HAN tänker inte på mig.