Maja

Allt är så komplicerat och jobbigt. Känner ni igen er? Inget känns bra och att leva i ovishet, dvs. att inte veta vad man vill och att inte veta hur man vill att morgondagen ska se ut. Jag är förvirrad och det känns som om jag är ett steg bakom världen, jag har halkat efter och hinner inte med. Jag vet att det låter stört, men det är så det känns.

Det känns som om jag straffas eller utnyttjas. Jag vet inte varför, men det bara känns så. Allt jag vet är; att känna den här tomheten känns verkligen inte bra. Jag kan helt enkelt inte vänja mig vid det. OCH jag tänker inte vänja mig vid det.

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Något i stilen med att det måste ske en förändring.