Maja

Det är först när hela ens värld faller sönder som man inser hur lycklig man skulle ha varit då allt var bra. Hur mycket man skulle ha uppskattat all glädje och hur mycket man skulle tacka för att få leva så bra. Men å andra sidan kan man inte klaga på något som man inte vet om, fast många gånger tycker jag att människor i vår omgivning klagar alldeles för mycket och på någoting som är alldeles för litet (även jag).

När hela ens värld faller sönder önskar man att alla kunde förstå. Men ingen kan förstå, någonsin. Ingen kan någonsin förstå hur det känns, ingen, absoult ingen. Människor kan tro att dem förstår, men det gör de inte.

Jag vet att ingen någonsin kommer att förstå, men det kräver jag inte heller. Allt jag önskar är att någon alltid bara kan finnas där, krama mig och ta hand om mig. Att någon skulle kunna släppa allt ur sina händer bara för att få mig att må bättre. Att inget annat i vår värld skulle vara viktigt, utan att det endast skulle vara vi två, bara vi. Jag vet att detta är omöjligt. Men jag kommer aldrig sluta hoppas.

Jag måste bara säga att jag blev riktigt förbannad och sårad av ett sms som jag nyss fick. Jag vet att den som skickade det bara menade väl. Men snälla, give me a break!

Jag vet inte riktigt vad personen ville säga. Men det kändes som ett dolt budskap av "Jag har ett bra och fungerande förhållande men det har inte du". Ja, jag vet det! Alla trodde att jag och A skulle hålla längst (av "vänskapsparen" = alla blev tillsammans ungefär samtigt och det var som om två "gäng" slogs ihop och hittade pojkvänner/flickvänner) men istället tog det slut först mellan oss. Som ordspråket lyder: "allt är inte som det ser ut".

Jag var bara tvungen att skriva av mig, eftersom jag blev så förbannad. Men egentligen vad blev jag förbannad på? Jo, eftersom personen hade rätt; vi förlorade. .


Nu blir det nog inga fler inlägg ikväll, vi hörs imorgon!
God natt!

Klockan är snart halv elva och jag måste gå upp kl.6 imorgon. Jag vet att jag inte kommer lyckas somna. Men jag måste nog börja tidigt, med att ens försöka stänga ögonen.

De senaste nätterna har det tagit flera timmar innan jag somnar. Under dessa timmar har jag tänkt, gråtit, skrivit dagbok  och har haft ont i hela kroppen. Många gånger känns det som om hela magen vrider sig av smärta.

Med ett prov imorgon på första lektionen (ett prov som jag ärligt talat inte har pluggat till det minsta = absolut inte likt mig) så måste jag få någon timmes sömn. Jag önskar att jag kunde få ligga i hans armar, på hans bröst och somna av att höra hans hjärta slå.


Hoppas att  ni iallafall sover gott!

/Maja

I natt låg jag och stirrade i taket, imorse vaknade jag med tårar i ögonen och nu gråter jag som jag vet inte vad. HELVETE.
Det som gör så fruktansvärt ont är att han inte "sörjer". Det låter ju som om han dumpade mig, men det var inte så det gick till. Utan vi bestämde oss för att bryta tillsammans. Men A har inte visat sig ledsen eller sårad utan han verkar bara ha det bra. Det är detta som gör så fruktansvärt ont. Att vara ensam om att vara ledsen.

Hur ska jag klara av de kommande veckorna? Minst fyra prov och plus inlämningar på det. Jag kan inte ens hålla mina tankar i styr. Allt jag vill göra är att glömma. Men hur ska jag kunna glömma något som betydde så mycket? Den enda trösten jag har, är att han inte är värd att tänka på. Eftersom han inte tänker på mig.

För att få detta att bli lite komiskt så kan jag se det positivt till att vi bröt på lovet. Hur skulle jag annars klara mig i skolan? Jag kan inte slänga bort mer tid i skolan än vad jag redan har gjort. Aldrig trodde jag att sista året skulle bli såhär jobbigt.

Nej, idag måste jag rensa alla tankar och försöka sätta mig ner och plugga. Med prov imorgon (som jag inte ens har tittat på) borde jag känna stress, men det gör jag inte. Jag känner mig bara tom, tom på energi och tom på känslor.

Jag måste städa mitt rum också, det kanske är en bra lösning för att slippa tänka. Ett bad skulle inte sitta fel det heller.

Ikväll kommer brosorna hit, känns jobbigt att berätta att det är slut mellan mig och A för dem.

FAN, nu måste jag sluta tänka på honom. HAN tänker inte på mig.

Idag tog det slut mellan mig och A. Efter 1 år och 4 månader. 

Jag vill bara springa, springa så långt bort som möjligt. Allt blev ruiner inom några timmar. X har fått återfall och det krisar med A. ALLT är förstört och jag vill bara gräva ner mig själv, tills allt är slut.

Jag som trodde att jag fick chansen att vara lycklig iallafall en månad, inte ens den tiden har passerat.

Vilken äcklig dag jag har haft.

Min dröm var hemsk. Jag drömde att jag sprang runt i hemma och överallt hittade jag X's spritflaskor. Jag kunde inte göra något utan att hitta en. Vad skulle jag göra? Hade X's fått ett återfall, skulle jag berätta för dem andra, eller inbillade jag mig bara? Drömmen var hemsk och det var som om mitt liv spolades tillbaka med ett halvår.

Det är problem mellan A och  mig. Jag vet inte om det är kört. Vi förstår oss inte på varann ibland, vilket leder till att vi bara bråkar och bråkar. Jag vet inte vad vi ska göra. Jag hatar det här.

A ringde, jag la på. Varför gjorde jag det frågar jag mig själv om och om igen.. När bilar passerar huset så önskar jag att en av dessa ska svänga av till mig och att det ska vara A. Men det har inte inträffat och det kommer inte att hända heller. Jag är rädd. Rädd för att bli ensam och rädd för att vara utan A.

Jag önskar att alla problem kunde lösas och att vi inte längre spelar osäkra kort..

Livet kan vara riktigt förjävligt sometimes och mitt liv är ett praktiskt exempel. På något sätt förstör nästan allt bra som finns i mitt liv, förr eller senare. Vad är det som är så förjävligt? Jo, jag säger som de flesta tjejer: kompisarna är falska.

I somras fick jag en sak bekräftad med ord, min X är en alkoholmissbrukar (alkoholist låter så förnedrande). Att få höra det, kände det som om någon vred sönder min kropp. Jag hade ont överallt; hjärtat, magen och det var svårt att andas. Under en lång period har min familj levt i en stor kris och det är omöjligt att förstå för en människa som inte har varit med om det.

Trots alla kriser och problem i mitt liv kan jag faktiskt känna glädje, vilket förut kändes som en omöjlghet. Jag vill inte att den här bloggen ska bli falsk och bara handla om bra saker eller det senaste modet (även fast jag jag tycker det är väldigt roligt). Nej den här bloggen ska beröra livet och inte massa fantasier. Däremot är det inte fel med att drömma, för utan mina drömmar vore jag inte här.

Enjoy
XoXo
Maja