Maja

Idag hade jag många lektioner tillsammans med tjejerna, vilket också resulterade i att vi pratade en hel del om vad som hände för exakt en vecka sedan. (Jag blev singel. . ) Alla höll med om att det kändes riktigt skumt att vi inte längre är tillsammans och en av tjejerna sa till och med: "Usch det här är som att se sin mamma och pappa skiljas"
Det kändes så jobbigt eftersom det är så pass mycket som får mig att tänka på A. Jag hatade mitt skåp imorse när jag kom till skolan. Med texten "Dodo" och "Maja" inskrivet i ett hjärta fick jag lust att smälla in skåpet och spotta på det (inte för att jag blir på dåligt humör eller att jag inte gillar att  A har skrivit där, utan eftersom det känns inte som om jag någonsin kan sluta tänka på honom). Kan alla tankar ge mig en break!!?? Jag klarar inte av att tänka mer på honom, jag går sönder!

Det komiska är att jag fick höra att A tar detta som ett skämt, ett skämt? Samtidigt som jag bryter alla band, får ett krossat hjärta och inser att han och jag inte är "vi" längre så tror A att vi fortfarande är tillsammans. I så fall skulle man inte behandla någon så här och i så fall skulle vi inte sluta prata med varann.

This is the way you left me
I'm not pretending
No hope
No love
No glory
No happy ending.